Jag har ett par hjärtefrågor. Eller okej, om vi ska vara riktigt ärliga här – jag tycker för mycket om för många saker. Jag är ett levande Twitterkonto. En av de grejer jag retar mig på mest?
Pop-ups.
Ja, jag vet.
Statistik säger att de funkar. De ökar konverteringar. Bygger nyhetsbrevslistor och genererar leads. Får besökare att agera.
Men det hjälper inte när jag landar på en hemsida och får ett helt jävla fönster i ansiktet innan jag ens hunnit läsa rubriken.
Jag har nog aldrig signat upp för ett nyhetsbrev via en pop-up.
Det som händer är att jag blir irriterad, stänger rutan – och ibland stänger hela sidan.
Visst, jag kanske bara är lättstött, och det händer att jag också bara trycker på det lilla krysset och går vidare med livet. Men jag har pratat med andra (jag är kul på fest, lovar) som känner samma sak. Pop-ups stör den ursprungliga intentionen. Jag kom hit för att läsa.
Är det en generationsfråga?
Kanske.
Vi millennials har fått blinkande banners, autoplay-videos och Lunarstorm i modersmjölken. Vi har blivit allergiska mot att bli avbrutna. Vi är ju ändå samma generation som klagar på en pushnotis men också konstant lever i en digital köttkvarn av notiser, scroll och “pingar”. Vill vi prenumerera på något – då gör vi det själva. När vi är redo.
Vill du använda pop-ups men undvika shitstorm?
Då finns det en variant jag faktiskt gillar: Exit intent.
Den dyker upp först när användaren är på väg att lämna sidan – till exempel genom att stänga fliken. Då har du chansen att stoppa flykten med en rabattkod, ett freebie-erbjudande eller något relevant.
Det stör inte. Det kommer inte mitt i läsningen.
Och det ger något, utan att kräva för mycket.
